josefin.

nu är det paulina som skriver. jag plågar mig själv med vitamin c - graduation (friends forever) just nu. min käraste vän, josefin åker imorgon. de gör "lite" ont samtidigt som de är svårt att låta bli att inte le lite. mest för att jag aldrig sett henne så lycklig som nu och jag känner att ingen är mer värd den lyckan än vad hon är. de är svårt att släppa taget om något som är en sån stor del av sig själv men jag ska försöka vända på det och jag har nog lyckats ganska bra med den biten. äntligen.. jag vet bara att det kommer bli jobbigt att saker inte är som saker vart i några år, men nya rutiner skapas och jag längtar något så sjukt mycket efter att komma på besök och krama om dig hårt. de är fint det med, längtan och saknaden. jag vet att jag kommer känna den känslan varje dag men det kommer bara göra mig gladare den dagen då vi ses. minnen är till för att sparas och du har ett speciellt fack hos mig. du är min bästa vän, lik mig och olik mig. jag har lärt mig av dig, vi av varandra. trots timmar bort kommer jag alltid stå här, brevid dig. vart du än är. du är min bästa vän och förblir det. vill bara säga att jag älskar dig och att du är värdefull. extremt värdefull. du är det finaste jag har.

jag kommer snart <3